vallning

Trots att beardisens ursprungliga syfte är att vara vallhund, är vallning med bearded collie en relativt ny företeelse i Sverige. Under några år huserade till och med beardisen i rasgruppen sällskapshundar, innan den åter flyttades till grupp 1: vall-, boskaps- och herdehundar. På senare år har dock intresset för vallning ökat och allt fler beardisar vallanlagstestas.

Den rastypiska Bearded Collien är en kraftfull, självständig vallhund som i första hand använder sin kropp och rörlighet för att flytta får och övrig tamboskap. Den vallar upprätt och använder sig vid behov av både kroppstacklingar och skall. Till skillnad från en del andra vallhundsraser vill Bearded Collien, och övriga kroppsvallande vallhundar gärna hålla sig nära flocken – på gott och ont – och hundens lydnad är förstås A och O i sammanhanget.

Fram tills mitten på 1990-talet hade bara ett litet fåtal svenska beardisar fått tillfälle att valla får. Hur många som hjälpte till hemma på gårdarna är tyvärr okänt, men det är betydligt fler än de fyra som dittills erhållit den officiella meriten ”Godkänt Vallhundsprov”. I mitten på nittiotalet väcktes emellertid intresset, och i samband med SBC:s familjehelg i Sätravallen arrangerades Sveriges första vallanlagstest för Bearded Collie. Fyra domare och instruktörer från SVaK bedömde hundarna, och alla var överraskade över hur mycket anlag det fortfarande fanns i rasen. Idag har ytterligare fyra hundar klarat Vallhundsprovet och tävlat upp till ÖK-nivå på SVaK:s officiella tävlingar. Klubben har under åren arbetat fram ett rasanpassat vallanlagstest som användes för första gången år 2001, i samband med vallningsmästerskapet i Hörby.

En walesisk fåraherde skriver så här om Bearded Collien, fritt översatt:
”Arbete i höglandet kräver många kunskaper. Beardisarna måste arbeta mycket långt bort från föraren. Ofta arbetar hunden utom synhåll. Den måste vara pålitlig och den måste kunna hitta får både i höga buskage och i skog. Det är här uthålligheten är livsviktig. När jag parar mina beardisar hoppas jag att producera ännu en pålitlig kamrat från kullen. I vissa situationer växlar jag och min hund inte ett ord. Hunden VET vad den ska göra. Jag försöker exponera de olika valparna jag behåller för många situationer där jag kan börja utvärdera deras pålitlighet. Jag behöver en hund med hjärna. Hjärna, alltså hundens förmåga att tänka på egen hand, är huvudorsaken varför jag föredrar beardisar framför andra raser. Jag kunde lätt köpa hundar av andra raser. Jag äger faktiskt hundar av andra raser: både Border Collies och förnärvarande en Kelpie. Men beardisen passar bäst för mitt sätt att jobba.”